Finlands sak är vår!
Den 30 november 1939 anföll ryska trupper Finland utan krigsförklaring.
”Om några dagar är vi i Helsingfors, meddelade den ryska radion segervisst.”
Men så lätt skulle det inte bli för Stalins soldater när de mötte de finska soldaterna.
Orsaken till finska vinterkriget
I november 1939 krävde Sovjetunionen att få vissa gränsområden av Finland i närheten av Leningrad (dagens S:t Petersburg). Dessutom ville ryssarna ta över några öar längst in i Finska viken. I gengäld skulle Finland få en del av Östkarelen längre norrut.
Syftet med Stalins förslag var att skydda staden Leningrad vid ett eventuellt anfall från Hitlers Tyskland. Finland gick inte med på de ryska kraven och därför gick ryska trupper utan krigsförklaring över gränsen.
Stalin räknade med en lätt seger
Stalin räknade med en promenadseger mot finländarna. Därför satte han in bara 20 divisioner, eller ca 340 000 soldater, mot finnarnas 180 000 man.
Stalin påstod att kriget bara skulle vara i tolv dagar, men han fick fel. Stridsmoralen kollapsade i många ryska förband och en rysk soldat skrev senare:
”Alltsammans är förlorat nu. Vi går mot en säker död. De slår ihjäl oss som flugor”.
De finska soldaterna kämpade tappert mot övermakten och lyckades hålla stånd i 105 dagar.
Klicka på raderna här under så finns mer att läsa om Finska Vinterkriget:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Vinterkriget
https://www.so-rummet.se/fakta-artiklar/finska-vinterkriget
https://varldenshistoria.se/krig/andra-varldskriget/vinterkriget-gerillakrig-i-40-graders-kyla
Minnen . . .
Jag hade ett långt samtal härom kvällen med en pojk som också växt upp i Veka.
Senare letade jag upp ett foto från Björkelund, där mina föräldrar är på väg att åka taxi till järnvägsstationen i Skottorp för att vår finske pojke Jukka ska åka hem till Åbo.
Någon gång i början på 1942, ringde Karin Von Möller till min mor och övertalade henne att ta hand om en finsk pojke, hon var mycket tveksam till detta, hon var höggravid, väntade sitt första barn, men man sade inte nej till fru von Möller. Det gick bra, Jukka hade en lekkamrat från Åbo, som blev placerad hos Ebba och Allan Jönsson på smedbron, (som var på cykelavstånd). Även om ingen av pojkarna kunde svenska, så talade de finska med varandra, de fiskade ofta i i Smedjeån "Onkima" betyder meta på finska. Jukka blev lite av en storebror för mig.
Hans finska mor skrev brev, som en kaptenska översatte till svenska innan breven postades till oss här. Mor svarade på svenska, som kaptenskan översatte till finska till Jukkas föräldrar. Vi har sparat brev.
Jukkas familj bodde i Åbos hamnkvarter som bombades intensivt under nätterna.
I efterhand har jag läst att det var 3 krig som utkämpades i Finland.
Jukka hade en syster Arja, som var kvar i hemmet, hennes mor beslöt att också sända henne till Sverige, hon hamnade i Torup, träffade en svensk man som hon gifte sig med och bosatte sig i Halmstad. Jukka åkte flera gånger mellan åbo och Skottorp, gifte sig fick barn, bosatte sig nära Åbo. Vår familj hälsade på honom när han fyllde 50 år. Jag, Arja och hennes man var på hans begravning i Åbo. Jukka dog 2003
Carl-Gustaf.
Jukka Lepistö född 1935, anlände som krigsbarn från Åbo 1941. Kort från 1943-44.
Han blev placerad hos mina föräldrar i Veka.
Intill Erik Bengtssons droska står Jukka försedd med namn- och adresslapp innan
han ska åka tåg tillbaka till Åbo.
Men kriget fortsatte och Jukka kom tillbaka till Veka flera gånger under årens lopp.
Jukka bildade familj och bosatte sig i Åbo.
Hans finska och svenska föräldrar brevväxlade flitigt under åren och besökte även
varandra.
Jukka avled 2003, han blev 67 år. På hans begravning i Åbo träffade jag hans barn och släktingar, sedan dess håller vi mailkontakt.
Carl-Gustaf
Foto från Skottorps säteri där barn från Finland togs omhand under några år...
Krigsbarn
Uppdaterad 2021-07-26
LÄNKAR
Har du några synpunkter på
sidan så är jag tacksam om du
hör av dig, klicka på raden: